Igår blandade jag till en framkallare som har legat i min brors gömmor sedan någon gång i slutet av 70-talet eller möjligen början av 80-talet. Framkallaren, en Ilford ID-11 PLUS var väldigt svårlöslig i vattnet, jag vet inte om det beror på att den var gammal eller om den ska vara så svårlöslig men den funkade bra att framkalla med i alla fall.

Sånt här måste man lära sig om månen tycker jag, eller i fall så tycker jag det är lite småkul att veta följande

– För vaje år som gör ökar genomsnittsavståndet mellan jorden och månen med 3,8cm. Med hjälp av radar kan man mäta detta avstånd mot reflektorer som astronauterna på Apollo lämnade kvar där.

– Från Jorden kan vi maximalt se 59% av månens yta eftersom månen roterar runt sin egen axel och har därmed samma sida mot jorden hela tiden.

– Temperaturen på månen diffar med ca 300°C mellan dag och natt, det brukar kunna var mot ca 100° på dagen och ner till ca -200° på natten.

– Totalt har tolv människor vid 6 olika tillfällen genom tiderna satt sina fötter på månen och deras fotspår finns fortfarande kvar lika tydligt eftersom månen inte har någon atmosfär eller nederbörd.

Här finns lite rolig läsning och fakta runt apollo 11’s månresa. Där finns bland all fakta så viktig fakta som vad dom åt vid varje måltid under resan! https://history.nasa.gov/alsj/a11/A11_PressKit.pdf

Varför måste det alltid vara så kallt när allt roligt händer och varför händer allt på så obekväma tider på dygnet?
I natt eller i morse var det i varje fall dags igen för något spännande. Det var månförmörkelse och supermåne samtidigt vilket gjorde att man bara måste kliva upp och frysa fingrarna av sig, men som tur är har jag numera i alla fall handvärmare som fungerar riktigt bra, förvisso håller dom nog värmen lite kortare tid när det är så pass kallt som -31°. Det viktiga var i alla fall att jag skulle hinna få en bild på blodmånen och det fick jag, tyvärr så var det en del dis vilket gjorde att när månen ”slocknade” syntes det ganska mycket dis och gjorde att månen såg ofokuserad ut, så de bästa bilderna blev före och efter när månens ljus störde ut det lilla dis som fanns. Mitt under den mörka fasen trodde jag att linserna immat igen men till slut insåg jag att det faktiskt var disigt runt månen.

Ibland har man tur. Den här gången var jag i studion för att ta familjeporträtt där hunden skulle vara med. Vilken fotomodell han var, helt fantastisk, fin och välposerande hund.

Alla förståsigpåare säger att det faktiskt inte var bättre förr, men i vissa fall tycker jag nog att det faktisk var bättre förr. Om man ska ha ett tillbehör till kameran, bilen eller någon komponent till datorn ska man banne mig veta exakt vad man ska ha för något för att det ska passa. Hur noga man än tror sig vara så blir det ändå rätt ofta så att man köper fel tillbehör, reservdel eller komponent.
Jag har äntligen fått mig en trådutlösare till min gamla analoga Canon kamera. Det bästa är att den passar nog alla mina gamla kameror som har uttag för trådutlösare så visst tusan var det bättre förr, man kunde då gå in i en fotobutik och be om att få köpa en sån. I dag ska man veta vilket märke och modell man har och troligtvis finns det en massa funktioner på den så när man kommer hem så finns inte just den funktionen som man behöver.

Diza gillar gräs och hon älskar vinter. Då måste det här vara perfekt för henne, fast jag tror nog hon uppskattar mycket mer snö bättre!

Idag var vi ner i studion för att fota en julklapp. Då passade jag på att behålla Felicia en stund i studion för några extra bilder.

Jag har ett bibliotek på min hårddisk som jag har döpt till ”Lyckselebilder” och ikväll tänkte jag fylla på med några bilder från ett dimmigt Lycksele. Blev nästan lite förvånad hur lugnt det var på stan, inte många själar som var ute trots att klockan bara var strax före 21.00. Det kanske var bra för mina bilder att det var i stort sett folktomt men det känndes nästan lite konstigt att det varken passerade människor eller bilar!

Är det redan höst? Det ser i alla fall ut så på en del rönnars löv. Jag tycker om hösten men skulle gärna slippa vintern när den nu kommer. Tänk om det kunde vara så att när första snöflingan kommer skulle det bara vända om och bli sommar igen.

Det är inte ofta jag kommer ihåg saker jag tänkt ta kort på men ikväll hände det NÄSTAN! Jag har länge tänkt att jag ska passa på någon gång att hitta en vattenpöl när det är solnedgång. Det är inte så lätt som man kan tro, oftast när det är blött ute har det ju regnat, och vart kommer regnet ifrån? Jo moln, och när det är mycket moln brukar det inte vara så mycket solnedgång som är något att hurra över. Inte heller är jag nöjd med vatten från älven eller någon sjö. Det ska vara en vattenpöl som är tillfällig eller åtminstone en liten vattensamling.
Ikväll hade det regnat och det blev en solnedgång, MEN där jag befann mig syntes inte solnedgången optimalt. Som tur var hade jag med lilla M5:an så jag kunde faktiskt ta en bild i alla fall men önskar att det varit en lite annorlunda pöl och på ett solnedgångsvänligare ställe, men man tager vad man haver!
Nu väntar jag bara på norrsken efter att det regnat så man kan fota även norrsken genom en vattenpöl. Nu får jag verkligen hålla tummarna på att det ska inträffa. Det ska alltså regna så pass mycket att det ligger kvar vattenpölar på kvällen, molnen efter regnet måste skingra sig och sen är det bara att det ska bli bra norrsken till på dessa grundförutsättningarna.